Förorenade områden
Föroreningar från tidigare och pågående verksamheter kan finnas kvar i mark, vatten, byggnader och andra miljöer. De kan innebära risker för människors hälsa och miljön. Ett område där föroreningarna kan orsaka skada eller olägenhet kallas för ett förorenat område.
Vad är ett förorenat område?
Historiska och pågående verksamheter har ibland orsakat olika typer av föroreningar. Ofta har det skett långt innan miljöriskerna var kända. Ett förorenat område kan vara ett mark- eller vattenområde, grundvatten, sediment, en byggnad eller en anläggning.
Vanliga föroreningar är tungmetaller, PCB, dioxiner, oljor och PFAS, men det finns många fler. Exempel på verksamheter som ofta kan orsaka föroreningar är mekaniska verkstäder, bensinstationer, deponier, brandövningsplatser, skjutbanor, plantskolor, kemtvättar och träimpregnering. I Åtvidabergs kommun finns dessutom många områden där gruvverksamhet har bedrivits under lång tid.
Var finns de förorenade områdena?
Det enklaste sättet att få svar på var förorenade områden finns är att vända sig till Länsstyrelsen. De har samlat information om förorenade områden i en nationell databas med har en sökbar karta, den så kallade EBH-kartan.
Länsstyrelsens EBH-karta över förorenade områden
Du kan även vända dig till miljökontoret som också har en del information.
Inventering och klassning
Förorenade områden brukar inventeras och riskklassas enligt en specifik metodik, sk MIFO-
inventering, som kan ske i två faser. Fas 1 baseras på historiska och teoretiska uppgifter. I fas 2
tillkommer provtagning. Man tar bl a ställning till risken för föroreningar utifrån vilken verksamhet
som har bedrivits, hur länge den har bedrivits, vilka kemikalier och processer man använt, risk för
spridning och omgivningens känslighet.
Riskklassning sker i fyra klasser där riskklass 1 är mycket stor risk och riskklass 4 är liten risk.
Riskklassningen är ett verktyg för att kunna prioritera mellan områden där det kan finnas behov av
att vidta åtgärder.
Vem ansvarar för de förorenade områdena?
I första hand är det den som har orsakat en förorening som också ansvarar för att undersöka ett
område och betala för efterbehandling om sådan krävs. Om den som har orsakat föroreningen inte
längre finns kvar kan ansvaret gå över till en fastighetsägare, om man har köpt marken efter 1998.
Om man gräver, schaktar eller genomför andra åtgärder som kan leda till att en förorening riskerar
att spridas blir man också ansvarig.
En del föroreningar är så gamla att det inte finns någon möjlighet att hitta en ansvarig längre. Då kan det hända att staten ger bidrag för utredningar och saneringsåtgärder, men de möjligheterna är ofta mycket begränsade.
Bestämmelser om ansvar finns i 10 kap miljöbalken, riksdagen.se
Upplysningsskyldighet
Miljökontoret ska genast meddelas om man upptäcker en förorening på en fastighet. Var därför
vaksam på mark, grundvatten etc som på något sätt avviker från det normala i omgivningen. Det kan vara avvikande färg, form, konsistens, lukt eller liknande.
Läs mer om upplysningsskyldigheten i 10 kap 11 § miljöbalken, riksdagen.se
Arbeten i förorenade områden ska anmälas
Innan du gör ett markarbete i ett förorenat område ska du kontakta miljökontoret för att presentera vad du har tänkt göra och vilka skyddsåtgärder du tänker vidta. Sedan görs en bedömning om det är lämpligt eller inte.
Planerar du att utföra sanering eller andra avhjälpandeåtgärder i ett förorenat område ska det
anmälas till miljökontoret senast 6 veckor innan arbetet planeras starta. En sådan anmälan kallas för en § 28-anmälan. Anmälan ska bland annat innehålla uppgifter om fastigheten/området och åtgärden, ansvarig för åtgärden, resultat från markundersökningar, vald saneringsmetod, en plan för kontrollprovtagning.
Läs om anmälningsskyldigheten i 28 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd, riksdagen.se
Mer information
Senast uppdaterad