Vi använder nödvändiga kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera. Om du tillåter alla kakor tillåter du även kakor som gör att webbplatsen fungerar bättre för dig som användare och kakor som gör att vi kan följa upp och förbättra webbplatsen. Du kan när du vill ändra vilka kakor du tillåter genom att klicka på "Hantera kakor" på sidan Kakor (cookies).
För att kommande generationer ska ha möjlighet att få uppleva kommunens fina natur är det viktigt att vi tar hand om den.
För kommunens naturvårdsarbete finns ett naturvårdsprogram som utgår från de nationella miljökvalitetsmålen. I naturvårdsprogrammet finns även information om kommunens natur samt beskrivningar av ett stort antal värdefulla områden.
Biologisk mångfald innebär att det finns en stor variation i naturen, att vi har många olika slags naturtyper, livsmiljöer och arter med stor genetisk variation inom varje art. Begreppet biologisk mångfald omfattar allt i naturen – som ängar, skogar och sjöar samt allt liv som kan finnas inom dessa miljöer.
Vi ser idag ett hot mot den biologiska mångfalden och inte minst mot pollinatörer. De är en särskilt utsatt grupp där omkring en tredjedel av Sveriges alla vildbin (inklusive humlor), en femtedel av alla fjärilar och en tiondel av alla blomflugor i Sverige finns uppsatta på den nationella rödlistan över hotade arter. Enformiga jord- och skogsbrukslandskap med monokulturer och hög kemikalieanvändning är en betydande orsak. Åtgärder, stora som små, är därför mycket viktigt att genomföra.
För att förbättra förutsättningarna för blommande örter har den näringsrika grässvålen skrapats av på flera platser och istället har växter som är rika på nektar och planterats in. Det är arter såsom gullviva, ängsvädd, smörboll och mandelblom med flera. Dessutom har det såtts ut frön från många olika arter av växter som finns i svenska naturliga gräsmarker. Förhoppningen är att detta ska ge en rik blomning som ökar tillgången på pollen- och nektar.
I kanten av gräsytan finns en bädd av sand. Många arter av framförallt bin gräver ut sina bohålor i sand. Andra vill istället bosätta sig i rör av olika slag, bihotellet är en bra boplats för dem. Bina vill ha varma miljöer vid sina bon, därför ligger de här anordningarna i skogskanten där det finns mer vindskydd som kan skapa ett varmare mikroklimat.
Under inventeringen 2022 hittades tio olika arter av bin och humlor. Alla är rätt så vanliga arter men det kanske inte är så många som känner till dem.
Haghumla och åkerhumla har de flesta sett även om man inte vet att de heter just så.
Ängssmalbi besöker många olika slags blommor, men den verkar ha en förkärlek för just ängsvädd.
Ängsgökbiet spanar efter bon som byggs av ängssmalbi och när ängssmalbiet är ute och hämtar mat, passar ängsgökbiet på att lägga sitt ägg i ängssmalbiets håla. På så sätt slipper ängsgökbiet lägga kraft på att själv samla mat till sin avkomma.
Två arter av bin som behöver olika arter av blåklockor i sin närhet.
Det här området har förändrats mycket under årens lopp då det ligger centralt i anslutning till järnvägen och det gamla industriområdet Åssa. Äldre kartor visar att området nyttjades som industrimark där bland annat sågverket var verksamt på delar av området under 70-talet. En väg var även dragen rakt över området och fram till 1950-talet löpte delar av en bäck genom områdets västra del.
Efter att den nya dragningen av Sunnebovägen genomfördes i början av 2000-talet har området sköts som gräsmatta. Här är det däremot en väldigt mager jordmån vilket gjort att det inte blivit någon tät och välmående gräsmatta, vilket gett tillfälle för många örter att etablera sig. Det gör att det idag finns en bra förekomst av olika örter som ger näring åt pollinerare.
Istället för att sköta området som gräsmatta har skötseln lagts om för att efterlikna ängsskötsel, det vill säga endast en slagning av gräset under sensommaren eller hösten. Gräset tas bort för att inte lägga sig som ett täcke över örterna. Nu får örterna möjlighet att komma upp i blom under hela sommaren, vilket är viktigt för pollinerarna.
I kanten av gräsytan finns en bädd av sand. Många arter av framförallt bin gräver ut sina bohålor i sand. Andra vill istället bosätta sig i rör av olika slag, bihotellet är en bra boplats för dem. Bina vill ha varma miljöer vid sina bon, därför ligger de här anordningarna i kanten där det finns mer vindskydd som kan skapa ett varmare mikroklimat.
Under inventeringen 2022 hittades 15 arter av bin och humlor. De flesta är rätt så vanliga arter men även en riktig raritet hittades, dvärgsandbiet.
Dvärgsandbiet är rödlistad som sårbar av Artdatabanken och finns endast noterad på ett drygt tiotal platser i Sverige, troligtvis finns den på många fler platser än vad som är känt. Dvärgsandbiet tycker om solvarma torrbackar där växterna bockrot eller strätta finns inom något tiotal meter från boområdet. Bona grävs ut i sanden.
Vid inventeringen påträffades även småfibbelbi, en art som signalerar att det kan finnas höga naturvärden i området. Även småfibbelbiet behöver sand för att gräva ut sina bon. Småfibblebiet är beroende av olika arter av fibblor.
Här finns också de vanliga arterna ljus och mörk jordhumla. Båda arterna vaknar tidigt på våren och besöker gärna sälg under våren för att börja bygga upp sina samhällen men de nyttjar en lång rad av olika blommor. Båda arterna har dessutom korta tungor vilket gör att de väljer blommor efter hur långt ned nektarn finns i dem. Den mörka jordhumlan har utvecklat strategin att bita hål i blommor där nektarn ligger långt ned.
Enligt Häradskartan från andra halvan av 1800-talet var denna plats en öppen, trädfri utmark. Det kan tyda på att marken användes för slåtter och betesmark. På en karta från 1950-talet hade platsen blivit åkermark. Åkerbruket verkar ha fortsatt under lång tid, därefter har marken endast skötts som gräsmark med slagning ett par gånger per år. Gräsmarken domineras av bredbladigt gräs och örter som trivs när det finns mycket näringsämnen i marken. När det finns mycket näringsämnen blir förekomsten av blommande örter låg.
För att förbättra förutsättningarna för blommande örter har den näringsrika grässvålen skrapats av på flera platser och istället har växter som är rika på nektar, och pollen och hör till våra svenska naturliga gräsmarker, planterats in. Det är arter såsom gullviva, ängsvädd, smörboll och mandelblom med flera. Dessutom har det såtts ut frön från många olika arter av växter som finns i svenska naturliga gräsmarker. Tillsammans hoppas vi att detta ska ge en rik blomning som ökar pollen- och nektartillgången för pollinerare.
I kanten av gräsytan finns en bädd av sand. Många arter av framförallt bin gräver ut sina bon i sand. Andra vill istället bosätta sig i rör av olika slag, bihotellet är en bra boplats för dem. Bina vill ha varma miljöer vid sina bon, därför ligger de här anordningarna i skogskanten där det finns mer vindskydd som kan skapa ett varmare mikroklimat.
Under inventeringen 2022 hittades åtta olika arter av bin och humlor. Alla är rätt så vanliga arter men det kanske inte är så många som känner till dem.
Här hittades den mycket vanliga ängshumlan. Ängshumlan är viktig för oss människor då den gärna besöker blommor av olika bär såsom blåbär, lingon och hallon. Den påträffas också ofta i trädgårdar där den besöker krusbär och vinbär.
Här finns också tre arter av citronbin, pärlcitronbi, småcitronbi och ängscitronbi. Namnet citronbi har de eftersom alla arter är mer eller mindre gula i ansiktet. Dessa arter bygger sina bon i gångar i ved efter skalbaggar eller i ihåliga strån av olika örter.
Småblodbi, som också hittades här, är en boparasit. Den lägger sina ägg i samma bohåla som olika arter av smalbi. Småblodbiet spanar efter bon som byggs av smalbin och när smalbiet är ute och hämtar mat till matförrådet som läggs tillsammans med ägget, så passar småblodbiet på att lägga sitt ägg i smalbiets håla. På så sätt slipper småblodbiet lägga kraft på att själv samla mat till sin avkomma. I och med att småblodbiet finns här vet vi att även någon art av smalbi finns i närområdet även om ingen sådan art hittades vid inventeringen.
Åtvidabergs kommun har ett särskilt ansvar för den del av Östergötlands eklandskap som sträcker sig genom vår kommun och dess invånare. Det finns en stor biologisk mångfald i dagens eklandskap men inte tillräcklig mängd gamla och ihåliga träd såsom det gjort under tusentals år. Det är viktigt att det finns träd av olika ålder som successivt kan fungera som arvtagare till de mycket värdefulla gamla träden. Många arter är knutna till dessa miljöer, bland annat läderbaggen, dårgräsfjärilen och trumgräshoppan som alla tre är hotade.
Det finns betydande värden i det som kan benämnas vardagslandskapet. Lite förenklat menas då det
landskap som människan dagligen lever och verkar i, där jord- och skogsbruk och andra näringar bedrivs och där olika samhällsfunktioner som exempelvis vägar och tätorter ingår.
Vardagslandskapet utgör utan tvivel basen för att kunna bevara en rik mångfald av arter och värdefulla natur- och kulturmiljöer. Därför värnar Åtvidabergs kommun om småbiotoper och spridningskorridorer i vardagslandskapet så att arter som är beroende av de värdefulla områdena kan förflytta sig mellan dem. Exempelvis låter kommunen ibland avverkade träd stå kvar som högstubbar även inne i samhället.
Senast uppdaterad