Almsjuka

Almsjukan har härjat i Åtvidabergs kommun under flera år. Problemet förekommer i Sverige och över stora delar av världen med döda träd som följd. Tätorten Åtvidaberg har drabbats hårt där nästan alla almar har dött. Merparten av de döda almarna som står på kommunens mark kommer att tas bort. Återplantering kommer så småningom att ske i alléer och parkområden där träd tas ned.

Almsjukan är en svamp som sprids, troligen med hjälp av importerat virke. Svampen sprids av den lilla skalbaggen almsplintborre eller via kontakt mellan trädens rotsystem. När ett träd dör börjar det med att kvistar och små grenar ramlar ner och så småningom trillar barken av och även större grenar ramlar ner.

Almsjukan finns i hela kommunen, både på landsbygden och i Grebo, Björsäter och tätorten Åtvidaberg. Almarna utgör ett karaktäristiskt inslag i framför allt alléer och parker och lämnar ett stort tomrum efter sig när de dör och tas ned. Därför kommer återplantering så småningom att ske i alléer och i viss mån även i grön- och parkområden.

Träd som bedöms som farliga tas ned först

Eftersom träd som drabbats av almsjuka ofta står i anslutning till hus, vägar, parker eller andra ställen där människor rör sig kan det ställa till problem och obehag. I första hand kommer vi därför att ta ned träd som bedöms som farliga för människor och byggnader, medan träd som står i mer skoglika miljöer där färre människor rör sig kan lämnas kvar som de är. Vi kan bara ta ner träd som står på kommunens mark och bekostar enbart nedtagning av träd som står på kommunens mark.

Vi värnar den biologiska mångfalden

Många av de sjuka almarna står i alléer och skyddas därmed av det generella biotopskyddet enligt miljöbalken. Dessa träd får tas ned först efter att dispens från biotopskyddet har godkänts av länsstyrelsen. För att minska de skadliga effekterna på den biologiska mångfalden fokuserar kommunen på att spara döda träd med håligheter som högstubbar. Delar av nedtagna träd kommer även att sparas i träddepåer där de långsamt får brytas ner. Vi bedömer att det leder till en gynnsam situation för många arter som är beroende av död ved under sin levnadscykel under minst 10 till 25 år framåt.

Skriv ut

Senast uppdaterad 10 okt 2019