Åtvidabergs kommun arbetar för att förbättra förutsättningarna för pollinerare på tre platser i kommunen.
På tre gräsytor i Åtvidaberg, Grebo och Björsäter försöker Åtvidabergs kommun förbättra förutsättningarna för pollinerare. Pollinering är en förutsättning för en stor del av den mat vi får i oss, utan pollinerare skulle skördar av exempelvis jordgubbar, äpplen och annat frukt och grönt vara betydligt lägre.
Projektet är en del i kommunens arbete med att bevara och stärka den biologiska mångfalden. Biologisk mångfald innebär att det finns en stor variation i naturen, att vi har många olika slags naturtyper, livsmiljöer och arter med stor genetisk variation inom varje art. Begreppet biologisk mångfald omfattar allt i naturen – som ängar, skogar och sjöar samt allt liv som kan finnas inom dessa miljöer.
För att förbättra förutsättningarna för blommande örter har den näringsrika grässvålen skrapats av på flera platser och istället har växter som är rika på nektar och planterats in. Det är arter såsom gullviva, ängsvädd, smörboll och mandelblom med flera. Dessutom har det såtts ut frön från många olika arter av växter som finns i svenska naturliga gräsmarker. Förhoppningen är att detta ska ge en rik blomning som ökar tillgången på pollen- och nektar.
I kanten av gräsytan finns en bädd av sand. Många arter av framförallt bin gräver ut sina bohålor i sand. Andra vill istället bosätta sig i rör av olika slag, bihotellet är en bra boplats för dem. Bina vill ha varma miljöer vid sina bon, därför ligger de här anordningarna i skogskanten där det finns mer vindskydd som kan skapa ett varmare mikroklimat.
Under inventeringen 2022 hittades tio olika arter av bin och humlor. Alla är rätt så vanliga arter men det kanske inte är så många som känner till dem.
Haghumla och åkerhumla har de flesta sett även om man inte vet att de heter just så.
Ängssmalbi besöker många olika slags blommor, men den verkar ha en förkärlek för just ängsvädd.
Ängsgökbiet spanar efter bon som byggs av ängssmalbi och när ängssmalbiet är ute och hämtar mat, passar ängsgökbiet på att lägga sitt ägg i ängssmalbiets håla. På så sätt slipper ängsgökbiet lägga kraft på att själv samla mat till sin avkomma.
Två arter av bin som behöver olika arter av blåklockor i sin närhet.
Det här området har förändrats mycket under årens lopp då det ligger centralt i anslutning till järnvägen och det gamla industriområdet Åssa. Äldre kartor visar att området nyttjades som industrimark där bland annat sågverket var verksamt på delar av området under 70-talet. En väg var även dragen rakt över området och fram till 1950-talet löpte delar av en bäck genom områdets västra del.
Efter att den nya dragningen av Sunnebovägen genomfördes i början av 2000-talet har området sköts som gräsmatta. Här är det däremot en väldigt mager jordmån vilket gjort att det inte blivit någon tät och välmående gräsmatta, vilket gett tillfälle för många örter att etablera sig. Det gör att det idag finns en bra förekomst av olika örter som ger näring åt pollinerare.
Istället för att sköta området som gräsmatta har skötseln lagts om för att efterlikna ängsskötsel, det vill säga endast en slagning av gräset under sensommaren eller hösten. Gräset tas bort för att inte lägga sig som ett täcke över örterna. Nu får örterna möjlighet att komma upp i blom under hela sommaren, vilket är viktigt för pollinerarna.
I kanten av gräsytan finns en bädd av sand. Många arter av framförallt bin gräver ut sina bohålor i sand. Andra vill istället bosätta sig i rör av olika slag, bihotellet är en bra boplats för dem. Bina vill ha varma miljöer vid sina bon, därför ligger de här anordningarna i kanten där det finns mer vindskydd som kan skapa ett varmare mikroklimat.
Under inventeringen 2022 hittades 15 arter av bin och humlor. De flesta är rätt så vanliga arter men även en riktig raritet hittades, dvärgsandbiet.
Dvärgsandbiet är rödlistad som sårbar av Artdatabanken och finns endast noterad på ett drygt tiotal platser i Sverige, troligtvis finns den på många fler platser än vad som är känt. Dvärgsandbiet tycker om solvarma torrbackar där växterna bockrot eller strätta finns inom något tiotal meter från boområdet. Bona grävs ut i sanden.
Vid inventeringen påträffades även småfibbelbi, en art som signalerar att det kan finnas höga naturvärden i området. Även småfibbelbiet behöver sand för att gräva ut sina bon. Småfibblebiet är beroende av olika arter av fibblor.
Här finns också de vanliga arterna ljus och mörk jordhumla. Båda arterna vaknar tidigt på våren och besöker gärna sälg under våren för att börja bygga upp sina samhällen men de nyttjar en lång rad av olika blommor. Båda arterna har dessutom korta tungor vilket gör att de väljer blommor efter hur långt ned nektarn finns i dem. Den mörka jordhumlan har utvecklat strategin att bita hål i blommor där nektarn ligger långt ned.
Enligt Häradskartan från andra halvan av 1800-talet var denna plats en öppen, trädfri utmark. Det kan tyda på att marken användes för slåtter och betesmark. På en karta från 1950-talet hade platsen blivit åkermark. Åkerbruket verkar ha fortsatt under lång tid, därefter har marken endast skötts som gräsmark med slagning ett par gånger per år. Gräsmarken domineras av bredbladigt gräs och örter som trivs när det finns mycket näringsämnen i marken. När det finns mycket näringsämnen blir förekomsten av blommande örter låg.
För att förbättra förutsättningarna för blommande örter har den näringsrika grässvålen skrapats av på flera platser och istället har växter som är rika på nektar, och pollen och hör till våra svenska naturliga gräsmarker, planterats in. Det är arter såsom gullviva, ängsvädd, smörboll och mandelblom med flera. Dessutom har det såtts ut frön från många olika arter av växter som finns i svenska naturliga gräsmarker. Tillsammans hoppas vi att detta ska ge en rik blomning som ökar pollen- och nektartillgången för pollinerare.
I kanten av gräsytan finns en bädd av sand. Många arter av framförallt bin gräver ut sina bon i sand. Andra vill istället bosätta sig i rör av olika slag, bihotellet är en bra boplats för dem. Bina vill ha varma miljöer vid sina bon, därför ligger de här anordningarna i skogskanten där det finns mer vindskydd som kan skapa ett varmare mikroklimat.
Under inventeringen 2022 hittades åtta olika arter av bin och humlor. Alla är rätt så vanliga arter men det kanske inte är så många som känner till dem.
Här hittades den mycket vanliga ängshumlan. Ängshumlan är viktig för oss människor då den gärna besöker blommor av olika bär såsom blåbär, lingon och hallon. Den påträffas också ofta i trädgårdar där den besöker krusbär och vinbär.
Här finns också tre arter av citronbin, pärlcitronbi, småcitronbi och ängscitronbi. Namnet citronbi har de eftersom alla arter är mer eller mindre gula i ansiktet. Dessa arter bygger sina bon i gångar i ved efter skalbaggar eller i ihåliga strån av olika örter.
Småblodbi, som också hittades här, är en boparasit. Den lägger sina ägg i samma bohåla som olika arter av smalbi. Småblodbiet spanar efter bon som byggs av smalbin och när smalbiet är ute och hämtar mat till matförrådet som läggs tillsammans med ägget, så passar småblodbiet på att lägga sitt ägg i smalbiets håla. På så sätt slipper småblodbiet lägga kraft på att själv samla mat till sin avkomma. I och med att småblodbiet finns här vet vi att även någon art av smalbi finns i närområdet även om ingen sådan art hittades vid inventeringen.
För att få reda på vilka arter av bin och humlor som finns på platserna genomfördes en inventering sommaren 2022. Med hjälp av inventeringen av bin och humlor kan vi om några år få ett kvitto på om de genomförda åtgärderna för att underlätta förutsättningarna för pollinerare har gett ett bra resultat. En ny inventering kommer visa om antalet individer och arter av bin och humlor har ökat.
Senast uppdaterad