Barnkonventionen

FN:s konvention om barnets rättigheter, eller barnkonventionen som den ofta kallas, antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Sverige ratificerade konventionen år 1990, vilket innebar att Sverige blev folkrättsligt skyldiga att följa konventionen. Den 1 januari 2020 förstärktes barnets rättigheter genom att barnkonventionen skrevs in i svensk lag – Barnrättslagen.

Barnkonventionen innehåller 54 artiklar och syftar till att ge barn under 18 år rätt att behandlas med respekt och att få komma till tals. Artiklarna 2, 3, 6 och 12 kallas för de fyra huvudprinciperna och ska vara vägledande för tolkningen av konventionens övriga artiklar.

Kartläggning och förberedande arbete

Under våren 2019 genomfördes en kartläggning vars syfte var att fånga upp hur Åtvidabergs kommun arbetade utifrån barnkonventionen och se över eventuella brister och belysa vad kommunen behövde göra ytterligare.

Kartläggningen genomfördes genom dialogmöten med ledningsgrupperna inom samtliga förvaltningar. Sammanfattningsvis visade resultatet att former för barns delaktighet och inflytande var i behov av utveckling och att strukturer behövdes tas fram för att ta till vara på barnets synpunkter på olika nivåer och inom olika verksamheter. Förvaltningarna saknade ett systematiskt och strukturerat arbetssätt när det kom till barnrättsarbetet. Inom vård- och omsorgsförvaltningen och barn- och utbildningsförvaltningen fanns det kännedom om barnkonventionen och barnets rättigheter diskuterades och problematiserades i olika sammanhang, men tillämpning av till exempel barnkonsekvensanalyser och prövning av barnets bästa utfördes inte systematiskt. Ett övergripande behov för samtliga förvaltningar var att utbilda chefer och medarbetare i barnkonventionen och dess tillämpning.

Kommunens arbete under 2020

Kartläggningen har legat till grund för kommunens fortsatta barnrättsarbete och bland annat har nedanstående åtgärder och aktiviteter genomförts under 2020:

Kommunens barnrättsarbete är ständigt aktualiserad och samtliga förvaltningar med deras respektive verksamheter ska fortsatt arbeta med att implementera barnrätt och hålla frågan i liv i ordinarie arbete.

Det finns behov av att framta ett antal mätbara indikationer som kan svara på centrala frågor som till exempel, hur stor del av kommunens resurser har gått till barn och ungdomar och på vilket sätt barn och ungdomar har fått det bättre eller sämre. Det är även betydelsefullt att kunna mäta olika typer av aktiviteter och åtgärder för att kunna jämföra kommunens barnrättsarbete med tidigare år. Dessutom kan det bidra till att åskådliggöra vilken verksamhet och finansiering som behövs för nästkommande period.